Nina´s blogg

Jag skulle precis gå och lägga mig. Då kom jag på en sak. En sak jag länge har tänkt på. Jag älskar mitt liv! Det känns som det är nu som jag har hittat mig själv och kan stå på egna ben. Mitt liv enligt mig själv är helt underbart och jag vill inte ändra på något! Men ändå så känns det som det fattas en pusselbit... Jag vet inte om den här personen läser min blogg. Men om hon gör det så är det här inlägget till henne.

Jag har ingen koll längre hur lång tid det har gått sedan vi pratade senaste gången med varandra. Men det måste vara över ett år, om inte mer. Det va på msn. Det kan man ju nästan inte ens kalla för att "prata" med varandra. Det va då vi gick skilda vägar. Hur kunde det hända egentligen? Jag vet ju egentligen. Du tyckte jag hade blivit så besatt av Björn och bara hade honom på huvudet. Du förstod inte hur det kunde komma sig att efter alla gånger så va jag där igen. Jag kan hålla med dig om att jag är besatt. När man blir kär blir man besatt. Man är så berusad av kärlek att man glömmer omvärlden. Men jag glömde inte dig. Varje gång jag frågade dig om vi skulle hitta på något så var du alltid upptagen. Du sa även att jag inte kunde glädjas åt det roliga som hände dig, för jag va upptagen med att vara ledsen hela tiden. Det kan jag faktist hålla med dig om, och jag ber så mycket om ursäkt för det. Jag hade en mycket svår period då. Jag ska inte gnälla, för jag vet att du har varit med om en hel del saker själv. Du sa även att du tyckte att jag hade förändrats. Men det hade ju även du gjort, och det hade väl varit konstigt annars, alla förändras ju med tiden? Kanske är det det som heter att man växer ifrån varandra? Vad vet jag...

Tänker du någon gång på mig? Minns du fortfarande det vi gjorde tillsammans? Det gör jag. Vet du att ingen har fått mig att skratta så mycket som du fick mig att göra? Ibland kan jag komma på saker vi sa till varandra. Eller något som hände någon gång. "Dom ser mitt lyse". Då brukar jag småskratta för mig själv. Gick en promenad nere vid ån för ett tag sen. Gick förbi stället där du fick ditt stora ärr på foten. Aldrig att jag glömmer Molgan. Det smakar bra med skedar som man har torkat med gardinerna på hemkunskapen. Och föresten, har du blöj?

Jag är antagligen för feg för att säga det rakt ut till dig. Och jag har nog svalt min stolthet. Kanske har det gått för lång tid för att det ska bli som förut. Och kanske är det så, att vi har väx ifrån varandra trots allt. Vi har mött varandra på stan några gånger. Det är nästan som vi har börjat asgarva och sedan gömt oss för varandra. Så tycker jag iaf det har varit. Det kanske inte är meningen att vi ska vara bästabästastebäsisar, men kan vi inte skiljas som vänner? Jag tycker att det här har blivit så töntigt. Både jag och du är töntiga när vi håller på såhär. Du va min bästabästastebästis, det kan ingen förneka.

Förlåt!